Björkhagen

Fredagen 26 Mars åkte jag till Mödravården för kontroll av mitt blodtryck som varit lite för högt tidigare i veckan, väl där konstateras att jag hade fortfarande för högt tryck och en 3:a i äggvita i urinen.
Så barnmorskan jag träffade där skickade mig till förlossningen för extra kontroll.
När jag kom dit blev jag inlagd för havandeskapsförgiftning och de kollade ctg på bebisarna å de mådde bra.
Fick åka upp till bb sent på eftermiddagen för att ligga där. Där var det en skönare säng men jag fick dela rum med en annan tjej som inte heller hade fått sin bebis än.
Det blev bestämt att jag skulle bli inlagd tills på Måndagen iaf och övervakas med kisseprov och blodprov å blodtryck...
Kl 1 på natten vaknade jag av att det kom vatten, inte väldans mycket men ändå vatten. Gick å sa till barnmorskan som jobbade och ett prov togs för att konstatera att det var fostervatten. Ringde efter Patrik, eftersom det likaväl kunde sätta igång närsomhelst. Ctg gjordes å sen blev jag nerskickad till förlossningen igen.
Vi kom nog ner dit vid fyra och vid fem somnade både jag och Patrik och vi sov båda till klockan sju, förutom att jag var uppe och kissade typ 15 gånger. Jag hade värkar som bara kändes om jag kände efter ordentligt, fram till klockan 1 gjordes Ctg med jämna mellanrum och mitt blodtryck togs också, vilket forfarande var högt.
Kl 1 var jag öppen 3 cm och läkarna som varit upptagna på operation var färdiga så jag fick värkstimulerande dropp, för att 1:ans huvud som forfarande inte var fixerat skulle tränga ner längre. Fick många fler värkar men de gjorde fortfarande inte väldigt ont.
Varierade mig mellan att stå upp brevid sängen och att ligga i sängen. Nån minut i halv tre skulle jag lägga mig i sängen för att försöka vila lite eftersom jag fick ont i huvudet. Hann inte mycket mer än att lägga mig innan vattnet gick ordentligt (14.27), ringde på klockan och personalen kom in.
14.32 kom första krystvärken (å det gjorde riktigt ONT )
14.46 föddes en liten Emil å både jag och Patrik blev förvånade eftersom 3 olika läkare som gjort ultraljud hade sagt att 1:an var en tjej. Jag hann å tänka "oj tänk om 2:an också är en kille (för den hade de vart osäkra på), å vi har bara massa rosa kläder..."
Sen började två läkare att knåda å dra å slita i min mage, för att få ner tvåan med huvudet först, detta gjorde också riktigt ont.
Enligt Ctgn så mådde 2:an inte så bra längre och barnmorskorna mellan mina ben viskade ngt till varandra, oh shit tänkte jag vad händer nu.
De trodde iaf att de hade fått ner rumpan först vilket inte gjorde ngt så de tog hål på hinnorna 14.55 och 14.58 kom Amanda ut med båda fötterna först. De tar ut Amanda ur rummet och ger henne lite extra luft å inom en minut börjar hon att andas ordentligt och skrika. De kommer in med henne och säger att det inte är ngn fara med henne , PUH !
 
Så alltså:
14.46 föds Emil  2845gr 49 cm
14.58 föds Amanda 2400gr 46 cm

UNDERBART ! !



På grund av mitt blodtryck och Amandas tuffa start fick vi stanna kvar första natten på förlossningen istället för att åka upp till bb.
Gjorde inget alls tycker jag eftersom jag fick ett eget rum med tv å ganska skön säng. (visste ju inte då att man som tvillingmamma alltid får eget rum uppe på bb)


Amanda fick ersättning som tillägg efter maten första natten å sen på morgonen fick Emil det också, Det får de fortfarande här hemma också.



Medans jag fortfarande var på förlossningen fick jag massa beröm av alla som jobbade där och hade hört talas om att jag var så duktig på att föda barn...  hehe
Kul med beröm såklart men jag förstår bara inte riktigt vad jag skulle gjort om jag inte gjort som jag gjorde, i det läget är det ju bara att göra som kroppen och läkarna säger... Vore ju dumt att kämpa emot lixom...


När jag sedan kom upp till bb fick jag beröm där av alla "nya" jag träffade för de hade ju minsann hört att jag var så duktig och dubbelammade redan å kunde fixa det alldeles själv,
ja jag var så illa tvungen för en gång när de undrade om jag ville ha hjälp med att prova så stog det ju folk till höger och vänster och drog i både brösten och barnen... ne dedär var inge kul så en stund innan de skulle komma tillbaka nästa gång så fixade jag det själv istället... å den som kom in då tyckte att det såg så väldigt proffsigt ut när ja satt i sängen å hade pallat upp med kuddar å ammade båda två...

På onsdagen fick jag åka hem om jag lovade att åka till mödravården för att ta blodtryck, eftersom det fortfarande inte var ok. Jag skulle också höra av mig om jag fick huvudvärk eller må illa eller om det började snurra väldigt mycket...
Hoppas att bodtrycket är bra nu till veckan när jag åker in (är inte så säker på det) för annars kommer jag att få medicin...

Nu kom Emma och Patrik in efter deras tur till garaget så det är väl bäst att jag slutar här...